2008-04-28
Talang, något som jag saknar. Är en aning trött på att inte vara bra på något, eller tillräckligt bra på något. Visst, jag är kreativ, kan spela gitarr, skriva och rita, men so what? Inte tillräckligt bra. Inte så bra att folk säger "Wow, vad duktig du är, du borde bli musiker/författare/konstnär!". Nu överreagerar jag, men det är så jag vill ha det. Jag är född med sinnet inställt på att vara perfekt, annars är jag inte bra nog.
Men när är man bra på något? När folk berömmer en? När man själv känner att "det här kan jag, det här är jag bra på"? Eller när? Vad tycker ni?
Jag är trött på mig själv, mitt sinne. Jag vill kunna klara något utan att se ned på det jag klarat och tänka "det där suger, du borde kunna göra det mycket bättre". Men jag undrar om jag någonsin kommer klappa mig själv på ryggen och ge en uppmuntrande komplimang till mig själv.
Jag vill vara ett underbarn smått i hemlighet. En sådan människa andra ser upp till och avundas. Men det är tydligen omöjligt eftersom jag är en typisk sådan människa som finns men inte alltid syns. Jag är normal, och jag vill inte vara det.
För om jag tänker efter har jag inte varit tillräckligt bra på något. 9 års ridning gav ingenting, 3 års gitarrspelande räcker inte, år och år av skrivande är inte nog, jag kan inte agera, inte sjunga, inte vara plugghäst och få MVG i allt, jag är inte bra på sport, kan inte sy, är nästan socialt handikappad, är fullkomlligt värdelös på skateboard osv... Något jag faktiskt kände att jag var ganska bra på är volleyboll. Jag tyckte om det riktigt mycket och folk jag aldrig tidigare pratat med kom fram och sa till mig att jag var duktig. Det är då jag blir 3 meter hög och stor som ett hus av glädje. Jag blev uppskattad, sedd för något jag gjorde. Det är den bästa känslan som finns.
Men hur ska jag bli sedd för något, hur ska jag få folk att säga "wow" och tappa hakan när de går förbi? Tröning såklart, men hur ska man uppnå det fastän man är okapabel till att nå till den nivån man vill? Hur lyckas man?
Jag är avundsjuk, svartsjuk, helt enkelt så jävla desperat av att bli som andra. jag vill stå ut, inte pga av mitt utseende eller personlighet, utan för något jag gör. Och gör jag snart inte det så spricker jag.
Ett väldigt rörigt inlägg, utan någon mening egentligen och dåligt skrivet. Straight from the heart. Nu ska jag slå sönder något och hoppas på bättre tider.
<3
Men när är man bra på något? När folk berömmer en? När man själv känner att "det här kan jag, det här är jag bra på"? Eller när? Vad tycker ni?
Jag är trött på mig själv, mitt sinne. Jag vill kunna klara något utan att se ned på det jag klarat och tänka "det där suger, du borde kunna göra det mycket bättre". Men jag undrar om jag någonsin kommer klappa mig själv på ryggen och ge en uppmuntrande komplimang till mig själv.
Jag vill vara ett underbarn smått i hemlighet. En sådan människa andra ser upp till och avundas. Men det är tydligen omöjligt eftersom jag är en typisk sådan människa som finns men inte alltid syns. Jag är normal, och jag vill inte vara det.
För om jag tänker efter har jag inte varit tillräckligt bra på något. 9 års ridning gav ingenting, 3 års gitarrspelande räcker inte, år och år av skrivande är inte nog, jag kan inte agera, inte sjunga, inte vara plugghäst och få MVG i allt, jag är inte bra på sport, kan inte sy, är nästan socialt handikappad, är fullkomlligt värdelös på skateboard osv... Något jag faktiskt kände att jag var ganska bra på är volleyboll. Jag tyckte om det riktigt mycket och folk jag aldrig tidigare pratat med kom fram och sa till mig att jag var duktig. Det är då jag blir 3 meter hög och stor som ett hus av glädje. Jag blev uppskattad, sedd för något jag gjorde. Det är den bästa känslan som finns.
Men hur ska jag bli sedd för något, hur ska jag få folk att säga "wow" och tappa hakan när de går förbi? Tröning såklart, men hur ska man uppnå det fastän man är okapabel till att nå till den nivån man vill? Hur lyckas man?
Jag är avundsjuk, svartsjuk, helt enkelt så jävla desperat av att bli som andra. jag vill stå ut, inte pga av mitt utseende eller personlighet, utan för något jag gör. Och gör jag snart inte det så spricker jag.
Ett väldigt rörigt inlägg, utan någon mening egentligen och dåligt skrivet. Straight from the heart. Nu ska jag slå sönder något och hoppas på bättre tider.
<3
Kommentarer
Postat av: ninjan
hellu.reagerade på det där med att du säger att du inte är bra på något.Det stämmer inte.Visserligen så känner jag dig inte så bra annat än det du har visat i bdb och skrivit men det jag har sett dig göra typ fota och rita.Det är bra saker + att du skriver bra.Men som
med allting annat så måste man lära sig saker och ting.Utveckla talangen som alla har.Och det tar tid det är inget man lär sig på en kväll.Visst är man otålig och tycker att man kommer ingenstans men som sagt det tar ett tag.Tror att det kommer att gå bra för dig på sikt.Ha tålamod bara :D.Ge inte upp.
Trackback