Louise

Ingenting hjälpte igår, mådde bara sämre och sämre tills jag till sist hittade någon ork att ta mig ner för att sova. Sedan har jag bara drömt en massa konstiga saker, om och om igen. Nu är jag trött, sliten och mår fortfarande lika dant och vet inte vad jag ska t mig till. Att ta sig utanför huset känns omöjligt och därför tänker jag inte göra det heller. Jag åker in och kollar piercingen på tisdag istället för då har jag bara en lektion. Jag hoppas verkligen detta går över snart för det är hemskt. Men samtidigt vet jag tat om inte livet blir bättre så blir inte jag det. Det är jättekul att veta det. Hoppet har snart försvunnit helt, det är det enda jag har haft kvar nu. Måste göra något, men vet inte vad.