2007-03-25
Allt började med att Sando sov över hos mig från Fredagen så att vi kunde gå upp klockan 5 nästa morgon. 06:24 gick bussen och halv 7 var vi inne på mejeriet där vi låg hela dagen och gjorde absolut ingenting. Sandra kom vid 7, och sedan fick vi mer filtar så att vi kunde ligga och sova utan att frysa ihjäl. Ibland var vi borta på toan på ett stort badlandskap, men det hände inte mycket mer spännande saker. En timme under dagen, 15:30 - 16:30, så stod jag och Sandra på baksidan och väntade på Darins turnébuss. Men ju mer folk det kom bak, desto tråkigare blev det att vänta. Så jag gick tillbaka och bytte ut Sando, stackarn som suttit där en timme. Så när jag kom gick hon upp och rörde lite på benen, det var då det började bli riktigt kallt.
Till slut kom alla tillbaka och vi fixade kön. Vi hamnade som nummer 17, 18 och 19, vilket som var ganska bra. Vi hade hamnat längre om de inte hade tagit in kompisar till sig själva där framme, men sådant händer. Vi fick bra platser i vilket fall som helst. Men vid 7 tiden så fick vi några till att passa våra platser i kön, eller våra saker, och så gick vi bak på baksidan. Mest för att röra på oss men även för att invänta Darin. Men jag och Sando orkade inte stå still så vi började gå på uppfarten, men Sandra kom springade efter hon med. Tyvärr så var det ingen bra idé, för när vi kom fram till slutet av uppfarten ser jag en stor, svart bil komma in mot oss, och det första jag skriker är "Det är Darin!" och så springer vi framför bilen hela vägen tillbaka. Dumma som vi var så insåg vi inte att Darin antagligen såg alltihopa, så vi gjorde väl bort oss. Jag springer inte fint, om man säger så. Men i alla fall, han hade inte tid att träffa oss, men han log och vinkade på vägen haha. Alla var som galna och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra så jag bara stod där.
Sedan bar det tillbaka in i kön, och insläppet var ca 10 minuter försenat. Vi kom i alla fall in, och fick väldigt bra platser längst fram.
Med några minuter för mycket kom sedan Darin på scenen, hela publiken blev galen, och allt var helt underbart. Ljudet var bra, stämningen var bra, han var bra, allt var bra.
Ögonkontakt fick jag nästan varenda låt, någon gång satte han sig ner och sjöng till mig, vilken låt det var är helt bortblåst tyvärrr. Tror det var Extra Ordinary Love, men vet ej. Det var säkert en annan.
Hanna blev den lyckliga att komma upp på scenen. Jag hade Sandra mellan mig och henne, och ett tag stannade han framför oss och letade. Han såg aldrig direkt på mig, vilketjag nog skulle varit glad för, jag hade dött. Men trappan var framför oss, så vi hade han nära hela tiden.
Men vilket liv det blev på de gamla låtarna, Step up som avslutade alltihopa, då var hela publiken i extas. Ingen tänkte nog riktigt utan alla dansade eller hoppade, och alla sjöng för full hals. Precis som det ska vara.
Tack ännu en gång för en underbar dag Darin. Nästa blir den 26 maj.
<3
Till slut kom alla tillbaka och vi fixade kön. Vi hamnade som nummer 17, 18 och 19, vilket som var ganska bra. Vi hade hamnat längre om de inte hade tagit in kompisar till sig själva där framme, men sådant händer. Vi fick bra platser i vilket fall som helst. Men vid 7 tiden så fick vi några till att passa våra platser i kön, eller våra saker, och så gick vi bak på baksidan. Mest för att röra på oss men även för att invänta Darin. Men jag och Sando orkade inte stå still så vi började gå på uppfarten, men Sandra kom springade efter hon med. Tyvärr så var det ingen bra idé, för när vi kom fram till slutet av uppfarten ser jag en stor, svart bil komma in mot oss, och det första jag skriker är "Det är Darin!" och så springer vi framför bilen hela vägen tillbaka. Dumma som vi var så insåg vi inte att Darin antagligen såg alltihopa, så vi gjorde väl bort oss. Jag springer inte fint, om man säger så. Men i alla fall, han hade inte tid att träffa oss, men han log och vinkade på vägen haha. Alla var som galna och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra så jag bara stod där.
Sedan bar det tillbaka in i kön, och insläppet var ca 10 minuter försenat. Vi kom i alla fall in, och fick väldigt bra platser längst fram.
Med några minuter för mycket kom sedan Darin på scenen, hela publiken blev galen, och allt var helt underbart. Ljudet var bra, stämningen var bra, han var bra, allt var bra.
Ögonkontakt fick jag nästan varenda låt, någon gång satte han sig ner och sjöng till mig, vilken låt det var är helt bortblåst tyvärrr. Tror det var Extra Ordinary Love, men vet ej. Det var säkert en annan.
Hanna blev den lyckliga att komma upp på scenen. Jag hade Sandra mellan mig och henne, och ett tag stannade han framför oss och letade. Han såg aldrig direkt på mig, vilketjag nog skulle varit glad för, jag hade dött. Men trappan var framför oss, så vi hade han nära hela tiden.
Men vilket liv det blev på de gamla låtarna, Step up som avslutade alltihopa, då var hela publiken i extas. Ingen tänkte nog riktigt utan alla dansade eller hoppade, och alla sjöng för full hals. Precis som det ska vara.
Tack ännu en gång för en underbar dag Darin. Nästa blir den 26 maj.
<3
Kommentarer
Trackback