Louise

God Morgon. Eller inte.

Vakna med känslan av att förlorat allt (bästa liknelsen) är så underbart. Jag hatar det. Hjälp nästa vecka, men det är för långt tills dess. Hur ska jag klara mig igenom denna veckan på bästa sett? Jag kommer inte ens få den hjälp jag antagligen behöver nästa vecka heller utan det blir flera gånger efter det som de faktiskt kanske börjar hjälpa mig, eller gör som de andra jag träffat och bara påminnner mig om att "Det märks att du mår dåligt över detta, berätta mer!". Nu märker ni också att jag är väldigt positiv till sånt. Vad det nu än kan vara ;) Inte så svårt att gissa dock.

Jag vill inte till skolan idag (skriver detta innan skolan). Jag vill inte kämpa längre, jag har inte ork till det och lusten till att överleva en dag är långt borta. Jag bryr mig helt enkelt inte längre. Därför kan jag lika gärna stanna hemma. Fast samtidigt vill jag inte vara ensam för det slutar inte bra. Min vilja är lika kluven som mina hårtoppar.

Utöver allt annat måste jag träffa två olika läkare. En vanlig allmänläkare, antar jag, och en otroped. En till knäna och en till hjärtat. För ja, nu har hjärtat (eller vad det nu är) också börjat hålla på. Jag älskar mitt liv.