Louise

Jag berättade. För tre stycken, varav en är en lärare. Han räknas inte. De tog det nog inte på allvar. Det gick ju bra.

Nu borde jag sitta och göra läxor, men jag har inte lust så jag tänker skjuta upp dem, smart som man är. Sitter istället här och lyssnar på 30 Seconds To Mars och har tråkigt. Sitter och beklagar mig över mitt liv med Izabell också. Det har blivit en vana, vad underbara vi är.

Jag vill skriva. En lång roman om något som är så olikt mig som det kan bli. Jag har känt så länge nu, men jag vet om att om jag börjar så blir det ändå ingenting av det, för när jag skrivit klart första gången så tar inspirationen slut. Det är nu jag önskar att jag kunde skriva korta texter, som faktiskt är längre än tre meningar. Då hade jag kunnat skriva låtar och dikter och annat. Tänk vad underbart att kunna skriva mer än musiken till en låt.
Jag vill också få reda på hur det gick på novellen jag skrev till svenskan. Den sög, den suger. Men jag vill ändå veta. Går det dåligt får jag lämna in en gammal så att hon får se vad jag faktiskt kan göra. För jag kan. Men det måste få ta längre än en timme att göra det.

Nu ska jag sluta skriva här och börja någon annan stans.