Louise

Hej.

Nu sitter jag här, huvudet tomt på tankar och vet inte riktigt var jag är. Äter choklad, mår allmänt konstigt och är fruktansvärt arg på mig själv för att jag äter det. Pratar med Izabell som är på dåligt humör (vilket jag förstår), blir utskälld av pappa, gråter nästan åt när Robert Gustavsson försöker vara rolig och river mig själv på tummen så att det blöder. Det känns inte bra. Tycker inte om att tappa bort mig själv såhär. Ska man må dåligt ska man må dåligt, inte något annat.

Jag vill ha hjälp, men varför är det ingen (som faktiskt kan) som vill hjälpa?