Louise

To see into your oceanblue eyes took me back into an unknown time

When I dove down I knew that my last breath was taken

And while i struggled to get back what was mine you stagged me on the floor

You said you wanted it all, everything I could give

But when i tried to find it you weren't no longer there

You had run out when the wind still was moving

When I finally reacht the bottom of this endless sea

I found the ground beneath my feet

And then I saw a lightning coming closer

Even though I still think about you every day I can no longer remember

Remeber anything but those oceanblue eyes

That made this chokehold come closer


Fick lite skrivlust, så jag skrev. Vet som vanligt inte vad det ska betyda riktigt, ni som läser får tolka det på erat sätt. Kommentera gärna vad ni tolkar det som, eller vad ni tycker om textbiten.

Klockan halv 1 på natten, det är då det börjar klia i fingrarna. Vill skriva novell med, men vet inte riktigt var jag ska börja. Eller jo, har skrivit en början (3 meningar), men vet inte hur jag ska fortsätta. Men som alla nog vet vid detta laget skriver jag inget glatt oh positivt, har inte gjort det på länge, och det är det jag vill skriva nu. Något som är kul och glatt hela vägen igenom. Men det går såååå bra ska ni veta. 3 meningar är helt ok. Kan man räkna det som en novell? Dessutom utger jag mig från att vara en kille/man i texten också, det gör saken svårare. Aja, ska se om jag orkar kämpa på eller om jag ska sova. Ska träffa Izabell imorgon tror jag. Glöm inte att kommentera texten och så ska jag jobba på novellen så att ni kanske kan få läsa den en dag.

Ciao