Louise

Jag har fått ett återfall idag känns det som. Det känns det verkligen som. Ångesten trycker på från insidan, men hindras av medicinen från att komma ut. Jag känner hur tårarna vill rulla nedför kinderna, men stoppas också dem av medicinen. Håller jag på att bli galen? Varför kan jag inte bara vara nöjd med hur livet är och hur det går för mig? Jo, svaret ekar i mitt huvud innan jag ens hinner tänka klart frågan. Varför är det så? Varför kan jag inte bara få det som jag vill med de stora sakerna som betyder något någon gång och varför kan jag inte vara nöjd över de gångerna jag väl får det? Jag har slutat uppskatta allt som händer, jag förvandlar positiva saker till negativa direkt och intalar sedan mig själv att jag ska må dåligt över dem. Psykiskt störd människa här, ja. He he.

Nej, jag är inte störd. Jag är bara trött. När jag är trött överreagerar jag, speciellt när jag är hemma eftersom jag inte trivs här och allt får mig på dåligt humör. Nu vet ni det också.

Utöver allt så kan jga inte skriva en låt överhuvudtaget. Jag suger. Jag vill inte. Jag har ingen inspiration och alla bra texter och allt jag känner är redan nedskrivna. Dessutom behöver jag ett trumkomp att spela till men kan inte hitta ett användbart på youtube. Allt suger.

Nu ska jag gå och lägga mig och försöka få bort ångesten innan jag sätter mig och börjar skaka någonstans (helt allvarligt). Godnatt.