Louise

Kväll igen och jag känner bara för att gråta. Vågar inte gå och lägga mig för jag är rädd för hur jag blir då. Ångesten är inte långt borta idag heller och jag fattar inte vad som håller på att hända. Jag ska ju inte ha ångest, jag ska inte vilja gråta av de anledningarna som fick mig att bryta ihop innan, medicinen ska göra sakerna bättre. Det gjorde den, men har den slutat nu?

Jag vill inte upp imorgon. Jag vill inte tillbaka till verkligheten. Det är första gången på typ 4 veckor som det känns såhär, det startade ju i förrgår men ändå. Så ska det inte vara, det ska inte det. Tror att jag bara skiter i allt just nu och går och lägger mig under täcker, rullar ihop mig till en boll och skakar av gråt tills det är morgon, känns som en enkel lösning. Vet inte var jag ska vända mig. Ska prata med Izabell först bara, se om hon kan trösta mig eller få mig på normala tankar. Just nu är jag bara rädd för mig själv.

Det här är patetiskt och jag hatar det. Fast ändå, vad har jag att må bra över? Det finns inte mycket som jag värderar som är bra. Nu går jag och sover.