Louise

Sitter och väntar på att mina föräldrar kommer hem så att jag kan beställa hem en ny skiva. Under tiden lyssnar jag på Sebastian Karlsson, stör min bror som sitter på den andra datorn och stör mig på att musiken hackar. Det var länge sedan jag lyssnade på honom, har glömt hur bra han är. Ni borde också lyssna.

Så hur går det? Det går för jävligt som vanligt. Sitter och stirrar rakt fram, sover bort dagarna och kan inte gå och lägga mig för jag är rädd för mig själv. Jag vet inte var jag ska vända mig heller. En psykolog igen är inte lönt för jag berättar inte det jag borde ändå. Jag vill prata om det men det kommer inte ut ur munner. Det är precis som i filmerna, karaktären öppnar munnen men inser att han/hon inte får fram ett ljud och stänger den igen. Det är konstigt för jag har aldrig haft några problem med det.

Det enda som går bra är bilkörningen. Jag är bättre än vad jag förväntade mig. Men det är inte särskilt kul egentligen, bara när man testar nya saker. Dessutom blir jag nervös varenda gång jag ser en bil. Det är inte bra.

Nu ska jag återgå till att tycka synd om mig själv och försöka hålla mig ifrån att bli schitzofren.