Louise

Jag ser att det är några som varit uthålliga och kommit in och besökt min blogg fastän jag inte uppdaterat den på typ två veckor. Jag kan antingen göra er besvikna och säga att det kommer fortsätta att se ut sådär, eller så kan jag göra ett nytt ryck och sätta igång och skriva av mig igen. Jag går med det första.

För det första: Vad är poängen med att skriva av sig när man redan skrivit hur man mår typ en miljon gånger och ingen reagerar och jag inte mår bättre av det?
För det andra: Vem vill egentligen läsa det som jag skriver? Kommentera gärna och säg för jag förstår inte själv varför man skulle vilja läsa det.
För det tredje: Just nu mår jag faktiskt lite bättre. Det kan bero på att sedan jag kom hem från Göteborg har Izabell träffat mig nästan varje dag. Så med det menar jag att jag inte har något vettigt att skriva alls, för när jag mår bättre är jag tom på känslor. Jag kan förklara mer ingående om vad jag menar med det en dag om ni inte skulle förstå.

Imorgon är det träff med Linnea i Lund, på onsdag Köpenhamn och Muse-biljetter med Izabell och på lördag eller söndag ska jag träna med Lidia. Ibland har jag faktiskt något att göra, fast den glädjen försvinner så fort det är över. Jag tror jag ska uppfinna en robot som kan vara min vän när jag behöver det. Hade varit grymt skönt.