2009-03-13
Jag har på sistonde märkt alltmer tydligt hur otacksam jag är mot allt jag egentligen har. Jag bryr mig inte om de små sakerna i livet, jag vill ha de stora. Jag vill ha kärlek, en karriär och vänskap. Jag vill ha mycket av det också. För egentligen har jag alla materiella sakerna man bara kan önska. Jag har allt jag kan önska.
Okej, otacksam är inte rätt ord för jag är så innerligt och evigt tacksam över att jag är så lyckligt lottad som jag är. Jag är nog bara... bortskämd. Ja, bortskämd och olycklig. Varför är det så att man aldrig får det man verkligen vill ha? Varför kan jag inte få kärlek, vänner och en karriär? Om folk bara förstod hur mycket jag kämpar för att inte vara ensam om dagarna. Vad jag går igenom varenda sekund av dagen. Ingen borde få uppleva något sådant.
Nu börjar jag snart gråta. Fast medicinen gör väl att jag inte kan. Kunde den inte ta bort alla negativa känslor? Måste jag känna något alls? Nu är det inte sjukligt mer, nu är det på riktigt. Såhär kommer jag må en lång tid framöver, iaf om livet går i den här takten. Faktumet att ingen bryr sig är så jävla underbart. Jag förstår inte vad jag gör fel, kan någon berätta? För något stort misstag måste jag upprepa om och om igen, för annars är man inte utelämnad till sitt eget öde såhär.
Men vad gör man? Suckar och inser att det inte finns något kvar att göra, att ideérna har tagit slut och man accepterar att livet inte blir bra. Att ens innersta önskningar inte blir uppfyllda och att man måste leva med det varje minut av varje dag i resten av sitt liv. Jag ser liknande saker hända framför mina ögon nästan varje dag, och jag kan inte göra något för jag kämpar för fullt med att klara mig själv. Vi lever i en dålig värld med för mycket egoism, face it. En värld av krav och press, av självmord och ätstörningar, av mediciner till barn, prostituerade, fattigdom, svält, törst, sjukdomar, sorg, depressioner... Var slutar listan egentligen?
Nej, nu gör det för ont för att skriva mer. Jag vet knappt var jag ska ta vägen. De här känslorna ska inte finnas nu. De ska vara borta. Borta!
Hej.Jag har följt din blogg.Tycker att den är intressant att läsa.Du skriver bra så man fattar.Det där sista berörde mig så att jag känner att jag måste säga nåt.Det finns ju ingen linje man kan följa som säger att gör så så blir allt bra.Det kanske passar för den personen som säger det.Tror säkert att du kommer att få det där med *karriär,kärlek mm.Det är bara det att det får man inte bara över en natt.Det får man bygga upp sakta men säkert.Om man bara ger sig fan på att det ska lyckas.Ha det så gott :D
:( <3
vilken fin blogg du har. Jag tror nog det ordnar upp sig i ditt liv iallafall för du verkar vara en smart och insiktsfull person. Ofta mår man mycket sämre än vad man egentligen har anledning till. Vad är det för medicin du äter?