Louise

Nu har jag börjat tänka igen. Det är aldrig bra. Och jag önskar att jag kunde sluta tänka och göra något vettigt av tankarna. Hjälpa andra som mår dåligt, hjälpa mig själv. Men jag vet inte hur man gör. Det här är så värdelöst, hur ska det någonsin bli bra när man inte ens vet hur det blev dåligt?

Jag tror jag går och lägger mig, klockan kvart i nio på en fredagskväll. Vad jag älskar livet.