Louise

Har fortfarande inte gått och lagt mig. Eller jo, det har jag men jag har gått upp igen. Det går inte att sova när man måste koncentrera sig på att andas för att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. Mår inte alls bra, allt gick åt fel håll när jag kom hem från Izabell innan. Nu gör det ont, ångesten är nära och jag vill mest av allt bara lägga mig ner och gråta någonstans, men det kan jag inte. Tårarna tog slkut för länge sedan (det låter så patetiskt men det är sant, jag kan inte gråta).

Så nu undrar jag bara, vad är anledningen till att jag finns här? Varför fortsätter jag tro och hoppas på något bättre när det uppenbarligen inte är menat för mig? Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte.