Louise

Nu är jag bara för jävla trött på allt och alla. Vad vill folk egentligen? Allt snack om att vara sig själv, om hur omogna alla är, om hur fet man är, om hur dåligt man mår, om hur fula alla är, om hur andra klär sig, om att folk är för smala, om hur dålkig smak folk har. Vad är meningen?

Det är hemskt att varje dag komma till ett nytt eller bekant ställe och se folk gå och klämma på det lilla fett som de har och skrika att de är jättefeta och måste banta. Vad är det för mening? Har ni någonsin tänkt på folk som är överviktiga, som mår väldigt dåligt över det. Folk som jag. Folk som inte kan se sig själv i spegeln utan att tårarna börjar rinna. Folk som drar på sig så små kläder som de bara kan för att sedan kunna inse att de inte kommer i sin förra storlek. Folk som inte har mod eller envishet att tycka om sig själv. Folk som helt enkelt inte bryr sig längre, utan som bara låter det gå som det vill. För ingen bryr sig ändå. Eller?

Jag är ett väldigt bra exempel på någon som inte passar in med dagens krav på perfektion. Jag är inte smal, jag vill inte vara söt, jag klär mig som jag vill, jag sminkar mig som jag vill, jag älskar svart, jag tycker att dödskallar är söta, jag går i nitbälte, min gitarr är min bästa vän, jag lyssnar på allt inom musik (inte techno..), jag tycker att Lukas Rossi är hetast i världen (ni vet väl inte ens vem han är...), jag har inga problem med att vara ensam, jag dricker inte, jag kallar inte folk för hora, jag är rädd för mig själv, jag har komplex för allt på min kropp, jag är inte perfekt. Men vad ni vill ha ut av mig förstår jag inte. Varför ni alltid ska tro att man kan göra recis vad som helst med mig utan att jag bryr mig.
Tyvärr måste jag då säga att jag har också känslor och tankar. Det är ok om folk kommer med sina små skämt om att jag inte har någon stil eller att jag är dum i huvudet, men när skämten går upp till flera gånger om dagen och blir mer allvarliga så blir jag bara för jävla trött på det. Om ni vill något; säg det. Jag bits inte, om ni har tur.

Sedan detta med att alla måste vara pinnsmala idag. Att jag har fått gå upp 2 storlekar i byxor, fast jag gått ner i vikt och midjeomfång, är sjukt. Borde det inte vara tvärtom? Om man inte har storlek 26 så är man fet. Hur tror ni att världen kommer sluta? Och ändå så går folk och säger "Du är fin som du är." innan de själv går in på toan för att spy upp dagens mat. Hälften av alla tjejer går och klagar på hur feta det är, nonstop. Sedan inser de inte att de är vandrande benrangel. Tänkt på oss som är överviktiga? Hur tror ni det känns för oss? Jag hatar min kropp, jag hatar att se mig i spegeln och se något som jag tycker är så fel. Jag kan inte säga "Jag är ok" och vara stolt över det. Jag tycker inte om mig själv, det har jag aldrig gjort. Och om ni inte vet något, så var tysta och var glada över att ni ser ut som ni gör. Men det är ert eget val. Vill ni inte inse att folk kan vara avundsjuka på er, så låt bli och lev på. Jag har inte ork att bry mig längre.

Och så det här om hur omogna alla är. Har du tänkt på hur du själv är?

Jag vet att ingen är nöjd med sig själv, men jag tycker att man ska försöka. Det kommer i och för sig från fel person, men det är väldigt jobbigt att höra hela tiden. Alla andra mår bara dåligt. Om ni inte vet sanningen, så låt bli att säga något. Det kan finnas någon långt in på insidan av en person, som är väl dolt och som kan spricka när som helst. Var försiktiga.