2008-08-18
Igår var det som sagt Malmöfestivalen igen. Åkte in med Izabell och spenderade den första timmen med att kolla på de minimaliska stånden, som stod uppradade i ungefär hundra meter innan det tog slut, och sen tog vi oss ner till Mölleplatsen, vilket som tog ett tag eftersom vi gick en omväg. Men vi kom fram, efter att varit påväg att gå in backstage (hände mig 2 ggr under kvällen, det är någon dragning enligt Izabell). När vi kom dit kom vi mitt i Moto Boys spelning, och det var jättemysigt. Ballader och nakenchocker stod på listan.
Senare satte vi oss väntade utanför ett annat tält där insläppet var en halvtimme senare. När soundchecken var igång lät det helt ok, till typ sista låten där det kom någon typ arabisk musik och jag började undra vad som egentligen hände där inne. Men vi tog oss in och satte oss längst fram, det var sittplatser hela vägen fram tills det var typ fem meter fram till scenen. Sedan kommer det ut en kille klädd i en blå kavaj, vit skjorta och röda byxor som ska spela gitarr (mycket fin gitarr) och sjunga och så en annan som är klädd i svart skjorta och svarta jeans och en svart keps som spelar trummor och lite annat smått och gott. Det visar sig att mannen i blå kavaj heter Peter och han spelar i ett känt indieband som jag inte kommer ihåg vad det heter, men jag gillade inte musiken riktigt.
Aja, sen var det dags för Veronica Maggio som skulle börja spela 10 min senare. Så vi gick tillbaka in i det första tältet och började vänta. Sen kom hon ut och började spela, men vi gick efter typ 10 min eftersom vi hade en buss att hinna med. Det värsta var att de började spela Inga Problem, som egentligen är en låt som görs av Snook, som hon och Petter har varit med och gjort en annan version på, och jag tror jag hörde någon mansröst i den låten, så om det var gäster där (som jag gillar) så lär jag bli ganska sur. Let's find out ;D
Senare satte vi oss väntade utanför ett annat tält där insläppet var en halvtimme senare. När soundchecken var igång lät det helt ok, till typ sista låten där det kom någon typ arabisk musik och jag började undra vad som egentligen hände där inne. Men vi tog oss in och satte oss längst fram, det var sittplatser hela vägen fram tills det var typ fem meter fram till scenen. Sedan kommer det ut en kille klädd i en blå kavaj, vit skjorta och röda byxor som ska spela gitarr (mycket fin gitarr) och sjunga och så en annan som är klädd i svart skjorta och svarta jeans och en svart keps som spelar trummor och lite annat smått och gott. Det visar sig att mannen i blå kavaj heter Peter och han spelar i ett känt indieband som jag inte kommer ihåg vad det heter, men jag gillade inte musiken riktigt.
Aja, sen var det dags för Veronica Maggio som skulle börja spela 10 min senare. Så vi gick tillbaka in i det första tältet och började vänta. Sen kom hon ut och började spela, men vi gick efter typ 10 min eftersom vi hade en buss att hinna med. Det värsta var att de började spela Inga Problem, som egentligen är en låt som görs av Snook, som hon och Petter har varit med och gjort en annan version på, och jag tror jag hörde någon mansröst i den låten, så om det var gäster där (som jag gillar) så lär jag bli ganska sur. Let's find out ;D
2008-08-17
Igår var det Malmöfestivalen. En lång väntan, skrev i huvudet när Ola Svensson sprang ut och började signera, dåliga dansare, en löjlig Arash (tycker jag, ta inte illa upp om ni gillar honom), dreadskillen i Looptroop Rockers som var spronsrad av ingefära och citron (saft), dj:n i Looptroop som hade en likadan digital trumgrej som trummisen i Fakie For Nothing, coola vakten, Timo Räisänen och hans härliga band egna soundcheck som de gjorde helt själv, Timos drömblick och hand på hjärtat när han stod och såg ut över publiken under soundchecken, höftmovesen, Joels Izabell-blickar, glasögonhänderna, ölflaskan på armen, "Min högra hand och vänstra testikel" snuskskämtet, Sweet Marie som jag lyckades sjunga med i, 16, pratstunderna...........
Underbar kväll när Timo kom upp på scenen, annars inte så roligt. Fast folket var helt ok, vi blev inte mosade (för en gångs skull) vilket som var skönt.
Idag ska jag in igen och först gå runt med Izabell och sedan ska vi se lite av Moto Boy och Veronica Maggio.
Underbar kväll när Timo kom upp på scenen, annars inte så roligt. Fast folket var helt ok, vi blev inte mosade (för en gångs skull) vilket som var skönt.
Idag ska jag in igen och först gå runt med Izabell och sedan ska vi se lite av Moto Boy och Veronica Maggio.
2008-08-02
Visste ni att jag hatar när smala personer klagar över att de är feta? Det är så fruktansvärt elakt och orespektabelt av dem. Får ni så lite uppmärksamhet att ni inte kan hitta på ett annat sätt? Jag blir så irriterad.
Tänk för att det finns folk som faktiskt är överviktiga och tar illa upp. Att se trådsmala tjejer slå sig på magen och utbrista "Tsunamivarning!" är ju verkligen uppmuntrande. Speciellt när man hatar sitt utseende och försöker att ändra det. Tänk om personen är sjuk och inte kan göra något åt det? Och detta kan leda till allvarliga ätstörningar i hopp om att förlora vikten eller i form av att tröstäta och bli ännu större för att dölja känslorna.
Det är inte bara överviktiga personer som tar illa upp. Det finns många redan smala tjejer runt omkring som hör och ser det och tänker "om hon säger så så måste jag vara sjukt fet". Det kan leda till ätstörningar och det kan leda till döden. Och vet ni vad? När den smala tjejen som sa "tsunamivarning!" får se den ännu smalare tjejen får hon ångest över att hon inte är tillräckligt smal och startar egna ätstörningar för att bli smalare. Kan ni se den onda cikeln?
Det som jag nämner ovan har hänt mig många gånger. Inte att jag skaffat mig ätstörningar utan att en tjej har suttit bredvid mig och klagat över hur fet hon är. Jag menar, jag är 3 gånger större och jag klagar inte. Hur tror ni det känns att få det konstaterat att jag är lika stor som ett isberg?
Bara för kanske 10 min sedan så pratade jag med en av mina vänner, hon är också typ 3 gånger mindre än mig och hon har jättefin kropp, och hon gjorde inget annat än att klaga på sin kropp i slutet. Jag vill ha platt mage, jag vill ha muskler, jag vill ha mindre ben, bla bla bla. När ska folk lära sig?
De enda som har rätt att klaga är de som alla kan se är överviktiga?.Jag har nog aldrig hört en överviktig person klaga över sin vikt om jag tänker efter. Men vet jag inte om ni andra har det.
Vill vi verkligen ha det kroppsidealet som vi har idag? Vill vi att människor ska svälta sig själva i kampen mot sin egen vikt? Vill vi att alla som inte väger under 45 kg ska må dåligt? Är size 0 något att sträva efter?
Eller ska vi kvinnor behålla våra kuvor, det vi är födda med och det som gör oss till det vi är? Ska vi sluta skämmas över att ha stolek 42 i jeans istället för 34?
Jag vet att det finns ni som är naturligt smala och jag har absolut inget emot det. Men då måste ni också tänka er för att inte klaga på att ni är feta utan vara stolta för det ni har.
Bara att skriva om sånt här gör att fingrarna darrar av ilska. Jag önskar att iaf ni som läser detta kan försöka ta hänsyn till andra och sluga klaga på era kroppar som är perfekta i andras ögon, för tro mig det är de.
Och sluta klaga.
Tänk för att det finns folk som faktiskt är överviktiga och tar illa upp. Att se trådsmala tjejer slå sig på magen och utbrista "Tsunamivarning!" är ju verkligen uppmuntrande. Speciellt när man hatar sitt utseende och försöker att ändra det. Tänk om personen är sjuk och inte kan göra något åt det? Och detta kan leda till allvarliga ätstörningar i hopp om att förlora vikten eller i form av att tröstäta och bli ännu större för att dölja känslorna.
Det är inte bara överviktiga personer som tar illa upp. Det finns många redan smala tjejer runt omkring som hör och ser det och tänker "om hon säger så så måste jag vara sjukt fet". Det kan leda till ätstörningar och det kan leda till döden. Och vet ni vad? När den smala tjejen som sa "tsunamivarning!" får se den ännu smalare tjejen får hon ångest över att hon inte är tillräckligt smal och startar egna ätstörningar för att bli smalare. Kan ni se den onda cikeln?
Det som jag nämner ovan har hänt mig många gånger. Inte att jag skaffat mig ätstörningar utan att en tjej har suttit bredvid mig och klagat över hur fet hon är. Jag menar, jag är 3 gånger större och jag klagar inte. Hur tror ni det känns att få det konstaterat att jag är lika stor som ett isberg?
Bara för kanske 10 min sedan så pratade jag med en av mina vänner, hon är också typ 3 gånger mindre än mig och hon har jättefin kropp, och hon gjorde inget annat än att klaga på sin kropp i slutet. Jag vill ha platt mage, jag vill ha muskler, jag vill ha mindre ben, bla bla bla. När ska folk lära sig?
De enda som har rätt att klaga är de som alla kan se är överviktiga?.Jag har nog aldrig hört en överviktig person klaga över sin vikt om jag tänker efter. Men vet jag inte om ni andra har det.
Vill vi verkligen ha det kroppsidealet som vi har idag? Vill vi att människor ska svälta sig själva i kampen mot sin egen vikt? Vill vi att alla som inte väger under 45 kg ska må dåligt? Är size 0 något att sträva efter?
Eller ska vi kvinnor behålla våra kuvor, det vi är födda med och det som gör oss till det vi är? Ska vi sluta skämmas över att ha stolek 42 i jeans istället för 34?
Jag vet att det finns ni som är naturligt smala och jag har absolut inget emot det. Men då måste ni också tänka er för att inte klaga på att ni är feta utan vara stolta för det ni har.
Bara att skriva om sånt här gör att fingrarna darrar av ilska. Jag önskar att iaf ni som läser detta kan försöka ta hänsyn till andra och sluga klaga på era kroppar som är perfekta i andras ögon, för tro mig det är de.
Och sluta klaga.