Louise

Mando Diao igår.

Jag och Izabell åkte hemifrån klockan 6 på morgonen, var framme vid olympen typ 7. Vi hade tur, kände på dörren och den gick upp, så vi kunde sitta inomhus hela dagen.

Redan när vi kommit sprang arbetare runt och byggde scenen. Den första vi såg var "Mikey" som vi döpte han till. Lite längre än mig, ganska smal, brunt ostyrigt och snyggt hår och cowboyboots. Han var helt underbart söt, men sa inget när han gick förbi utan bara vände huvudet mot oss och log lite smått.

Aja, där satt vi två timmar, och sedan blir jag akut kissnödig. I en timmes tid sprang vi runt och letade efter en toalett, men där fanns inga någonstans mer än på Ica's lager, den kunde vi använda i nödfall. Fick gå in på en reception (det ligger ett hotell där) och prata med en sur tant som till sist lät mig gå på en toa inne på receptionen ("ta inte hit dina kompisar bara!").
Sedan var det lugnt igen och vi sprang runt lite, och såg på Mikey, som snart hade med sig en kompis i glasögon (sådana gamla töntglasögon som bara är fina på vissa, bland annat honom), blont hår, blåvit skjorta och blå jeans. Inga cowboyboots. Izabell hade även sitt 20 min långa (jag skämtar inte) skrattanfall, hon skrattade nonstop. Satte igång det med "Nu kommer dem igen", syftade på att Mikey kom igen tror jag. Hehe.

Tja, sedan gick Izabell på toajakt, hittade en läkarmottagning på ovanvningen, så hon gick där. Sedan var det att vänta igen. Hoppa hage på golvet, rita gubbar, kalla på Mikey, prata strunt, stå i värmeslussen och kolla på gubbarna som stod utanför.

Vid halv 2 kom de första andra. Sedan fylldes det på. Det pratades på något otroligt, och vi satte i öronpropparna redan vid 5. Hehe. Sedan vid 6 så ställer alla sig upp, helt oväntat, så jag och Izabell flyger upp för att inte bli mosade, för herregud vad de tryckte på där bak. typ 50 - 60 pers på mig och henne, i en timme innan det äntligen blev insläpp. Har inte varit med om något värre. Folk har inget vett idag.

Så blev vi insläppta, kommer in (där var litet inne faktiskt) och ställer oss längst fram i mitten. Efter en halvtimme så har det kommit ganska mycket folk, och jag börjar få svårt att andas. Skit samma tänker jag och fortsätter vänta, men efter någon minut så känner jag att kroppen domnar bort, så jag ber om vatten (medan Izabell är riktigt orolig för mig), men det får mig att vilja spy. Istället blir även jag jätterädd, för jag trodde jag skulle svimma vilken sekund som helst. Ljudet började bli suddigt och illamåendet blev starkare. Så jag blev överlyft av den roliga vakten som pratade med oss hela tiden. Han höll kvar mig i famnen lite extra, vilket som var mycket sött haha, så ska man behandla damer! Sedan blev jag utledd, skitarg på att jag fick lämna min plats. Hade ju väntat hela dagen, och nu skulle jag inte få vara med Izabell, och hon skulle få vara ensam. Struntade i hur dåligt jag mådde, de tankarna gick genom huvudet hela kvällen. Så de satte mig ner i en stol, hängde en filt om mig och satte en banan i handen på mig. Ja, jag hade inte ätit mer än två knäckebröd utöver frukosten, men jag tror inte det var därför jag var på väg att svimma. Tror det var för kö-trängseln, det tog all kraft ur mig. Sedan fick jag vatten med druvsocker i, som var hemskt att dricka. Smakade inte gott kan jag berätta. Sedan fick jag gå.

Satte mig först ner på läktaren i 10 min, innan jag tog plats, längst framme vid scenen, fast bakom lite ljus osv, bredvid 4 bashögtalare som gjorde att jag inte hörde mer än bastrumman och basen när förbanden spelade. Förbanden var Those Dancing Days och Adam Tensta. Sedan gick dte väl en halvtimme innan Mando kom ut på scenen. Stod på högersidan, så jag stod nästan rakt nedanför ena micken. Björns mick, hehe, ibland Gustavs.

Så kom de ut, började med One Blood, vilket jag är mycket glad över. Det enda tråkiga med konserten var att Gustav skymde Mats och Samuel och att de runt om mig var jättetråkiga och rörde sig inte utan jag var på väg att trampa ner dem emellanåt (trängde mig inte, men studsade till musiken). Vilket Björn nog gillade, för så mycket ögonkontakt med en artist, speciellt itne Björn, har jag nog aldrig haft. Fick första meningen i Ochrasy. Precis när han ställer sig och öppnar munnen så öppnar han ögonen mot mig och sedan låter han dem sakta glida över publiken. Hade nog mest kontakt under You cant steal my love. Han stod och hade jättekul med mig, säger vi. Jag kunde inte alls text, så jag fick se på honom och mima haha. Måste ha sett kul ut.

Aja, själva konserten var skitbra, Gustav hade sin fina gula gitarr och Björn tog av sig tröjan så att jag fick se (Izabell, nu så måste du vara glad). Är bara så fruktansvärt arg på att jag var på väg att svimma. Fan. Enda ordet för det. Sheepdog var skitkul, det var nog den låten alla var med som mest i.Jag hade knappt någon trängsel, bara hon på min högersida som var kär i Björn och allmänt irriterande för hon var i vägen hela tiden. Tror jag lyckades hoppa på hennes fötter X antal gånger för att hon skulle tränga sig förbi mig när jag inte stod still. Jobbiga människor finns det gott om.

Så, färdigskrivet om en natt som bara kan beskrivas med "Jävlar". Ciao.