Louise

Så, hur har min dag varit idag? Om ni inte vill veta kan ni lika gärna sluta läsa nu för jag har inget positivt att säga.

Jag faller ner i "deppighetens spår" (eller vad man nu ska kalla det) igen. Jag mår sämre och sämre och där finns ingenting jag kan göra mer. Jag har lust att bara ge upp allt. Jag vill bara leva ett normalt liv, hur svårt kan det vara?

Jo, uppenbarligen helvetiskt svårt. Bara en person som man räknar som vän (Izabell <3), inte en enda jävel som faktisk ser hur jag kämpar varje dag och faktiskt bryr sig, en psykolog som inte gör något bättre och inte tror på det jag säger, medicin som inte hjälper, en doktor som skiter i en, en kropp som behöver den jävla medicinen och som går upp i vikt och gör mig trött för att den inte får den, ett hem som inte fungerar, en stad man hatar. Och där tar jag inte upp mina allergier, att jag alltid fryser som fan, har ätstörningar från och till och ett psyke som säger åt mig att må dåligt. Kan det ärligt talat bli bra, eller jag hoppas bara i onödan?

Jag är så jävla trött på det här, vill hoppa av skolan, flytta och börja jobba någonstans. Skita i allt.

Bara en massa fyror i datumet. Hehe. Aja, jag ska skriva om gårdagen!

Slutade skolan 16.00 och gick därifrån ner till Mejeriet där Mando skulle spela senare. Hamnar näst längst fram i kön (!), dåär är bara ett tiotal personer framför och de kom tillsammans. Så där sitter jag och småpratar lite med de andra som var där ibland (där var en kille som såg ut som en blandning mellan Mats och C.J (från Mando). Scary). Kom när soundchecket var igång där inne. Dance with somebody och Abbas Lay all your love on me spelades och jag satt och njöt i vårvädret, snackade från och till med Izabell (samtalet bröts hela tiden, hon satt på tåget) och väntade på insläppet. Lite efter 6 så blir vi insläppta, jag hamnar längst fram framför C.J's mick och är allmänt lycklig. Den sista timmen innan förbanden började spela var dock så jävla dryg. Som vanligt.  Fjortisar som stod bakom mig, allt de pratade om var hur de trängde sig och hur de skulle komma längst fram (ingen lyckades). De visste inte ens vem Mando Diao var visdade det sig senare, så vad de faktiskt gjorde på konserten har jag ingen aning om.

Första förbandet var Adiam Dymott, inte så bra som jag trodde faktiskt. Härlig tjej med assnygg trummis, men låtarna var inte alls vad jag trodde att de skulle vara. Sedan var det typ 30 min paus innan nästa förband (som jag inte vet vad de heter, har glömt bort det). Deras musik var mysig, bara ballader, men då ville man ha upptempo. Men det tog slut det också och 30 min till sedan släcks scenen ner och de börjar spela upp förinställda ljud (har jag för mig).

Innan jag börjar måste jag bara berätta om tunnorna som stod på scenen. Stora, brunrostiga tunner med hål i. Det var en lampa under så att det lös ut igenom dem, ett orange ljus som antagligen skulle föreställa eld.

Så det så. Iaf kommer de in, Gustaf lika lång som alltid, och jag har för mig att de började med Sheepdog, men jag är inte säker. Låtlistan ska jag försöka få ihop. Kan skriva upp de jag kommer ihåg iaf.

- Sheepdog
- God knows
- Gloria
- Mean street
- Ringing bells
- Ochrasy
- Tv & me
- If I dont live today....
- High heels
- The shining
- You got nothing on me
- Dance with somebody
- Den där låten de har sista på skivan, efter The shining har slutat. Leave my fire eller något heter den.
- Never seen the light of day
- Good morning, Herr Horst
- Clean town
- The band

Tror det var alla. Jag blev så lycklig när de körde Ringing Bells. Det är en av mina absoluta favoritlåtar, och jag har aldrig hört den live. Dessutom så spelade Gustaf munspel i If I dont live today... Nu vet jag att det inte bara är Carl (hans bror, sångare och gitarrist i Sugarplum Fairy) som kan spela det. Det var mysigt.

Vad hände mer... Gustaf var otroligt glad hela kvällen. Log massor. Har jag aldrig sett innan. C.J var lika glad som vanligt, Björn har nog gått ner i vikt sedan Olympen (internt skämt), roliga vakten från Malmöfestivalen var där, de hade discokulor i taket (ascoolt haha), Ingen ful Fender var med (också internt skämt), C.J höll på och retades med publiken, "Välkommna till vårt vardagsrum" (Gustaf som snackade), jag hörde faktiskt vad de sa (helt otroligt).... Tja, det hände rätt mycket.

Inte den bästa spelningen med dem som jag varit på, Olympen och Malmöfestivalen slår allt, men det var verkligen inte dåligt. Bilder kommer komma upp på mig bilddagbok (Svartfisk) senare när jag lagt in dem på den andra datorn och jag lägger kanske ut några här i ett nytt inlägg. Vem vet?

Så, nu är lunchkonserten över och jag har hunnit hem. Det gick inte så bra. Jag spelade fel om och om igen (dock inte så att så många märkte det hoppas jag) och dessutom kunde jag inte höra mig själv så jag har ingen aning om det gick bra. Det kändes inte så iaf, Vid 4 ska jag ge mig av tillbaka igen för då är det kvällskonsert och en låt till. Oj oj. Det vill ni inte missa.

Sunrise,sunrise I'm sleepy hard
I should get up to school but i couldn't get out of bed
I never came back alive from the dream that i had
it seemed like every night then,every night

Spoiled,oh yes I've always been wanting more at first sight of your life then the sight of a whore
because it all comes down to the nightmares I've had,
and I don't think you'll understand

I was on the lonliest road girl,yes I was,
you put me back on it,
yeah you did and I will walk here until the end of time
if you don't send a rescue team
but I ain't really sure if I want you to

A new morning arrived,I'm the greatest hero,I felt the comfort
reminding of my time in utero
One creates nothing but two creates one and I kill my half

'Cause I'm the son of a gun girl,yes I am,
on this lonely road girl,that I'mm on,
and I will walk here until the end of time
if you don't send a rescue team,
but I ain't really sure if I want you to

No I ain't really sure if I want you to,
perhaps I'd rather be on my own
No I don't think I want you to carry me home

Johnossi - Rescue Team