Louise

01:43... Jag ska upp halv tio igen för att träna klockan elva. Jag fattar inte hur det ska gå till. Jag kan inte gå och lägga mig för så fort jag lägger huvudet på kudden så börjar tårarna rinna. nu är den helt blöt så det är inte så mysigt att ligga där. Så istället sitter jag här... och spelar tetris med min bror över internet. Fast jag är svintrött vågar jag inte släcka lampan igen, för jag vet precis vad som väntar mig. Jag orkar inte med tåranra, jag orkar inte med sanningen och jag orkar inte med vad jag önskar var sanningen. Jag orkr itne tänka på att om två veckor är jag tillbaka i skolan igen. Jag vill inte tillbaka. Vem vill egentligen tillbaka till ett ställe som man är fullkomligt oönskad var man än vänder sig?

Det här med att kämpa, det har jag slutat gjort för länge sedan. Jag vet bara inte vad jag kan göra mer än det jag gör nu. För vad ska man göra när man gett upp allt hopp? Finns det några regler för det? Riktlinjer hade inte skadat. Jag vill bara vakna upp och ha vänner, kärlek, glädje, ett mål, en framtid och ha ett liv.