2009-08-11
Jag sitterr med huvudvärk, ett varande öra (ni får höra mer sen, om ni vill läsa, varnar innan om ni är känsliga) och med sömnen långt bort. Jag borde gå och sova men jag har helt enkelt inte lust. Jag vill inte att sommarlovet ska ta slut, det har ju inte ens börjat för mig! Vad har jag egentligen gjort uinder lovet? Sett AC/DC liv, träffat Izabell, träffat Linnea, varit på Tivolirock... That's it. Fan vad det suger att påminna sig själv om det också. Nej, jag är inte redo. Jag är inte redo att lämna huset och återkomma till stället där det har varit jobbigt i hälften av alla mina skolår. Jag vill inte vara mer ensam. När jag är hemma går det åtmindstånde inte runt folk med andra, sådana jag avundas stort. Jo, min bror träffar ju folk hela tiden men det har jag lärt mig att leva med. Pappa däremot har inte. Han går fotfarande runt och gnäller över att jag inte träffar någon. Newsflash: Jag har inte vänner. Kanske därför jag inte är som min bror och umgås med vänner hela tiden. Suck. Och mamma har gått och sett orolig ut varje gång hon sett mig sedan dagen jag inte lämnade sängen. Visst, hon vill vara snäll, men är det inte dags att förstå att det är så jag mår alltid?
Nej, jag är inte rredo för skolan. Jag är inte redo för fler psykologbesök och ångestanfall. Nej tack. Nu uinder sommaren kan jag iaf låtsas att det inte är någgot problem, att jag mår bättre än vad jag gör. Men när det är dags att vara med människor som aldrig går mindre än två tillsammans, som konstant pratar om vad de gjort och hur mycket de har upplevt (inte för att jag har något emot det, men ni fattar förhoppningsvis vad jag menar) och man själv sitter där med känslan av att man är en skugga och bara är i vägen hela tiden är det inte så roligt. Tänk själva.
Nu varnar jag er! Känsliga läsare, sluta nu :)
Jo, jag vaknade med ont i mitt öra i morse. Hade en 5 mm töjning i, nu har jag fått byta, och antagligen hade jag bytat för fort för så fort jag vred på den kom värsta varberget och sedan blödde det. Länge. Det kommer fortfarande vätska och blod ut örat, och jag har bytat till en 4 mm. Stackars mitt öra. Och stackars mig som inte kommer ha rätt töjning i när jag börjar skolan. Inget ska gå som jag vill den här sommaren.
Nej, jag är inte rredo för skolan. Jag är inte redo för fler psykologbesök och ångestanfall. Nej tack. Nu uinder sommaren kan jag iaf låtsas att det inte är någgot problem, att jag mår bättre än vad jag gör. Men när det är dags att vara med människor som aldrig går mindre än två tillsammans, som konstant pratar om vad de gjort och hur mycket de har upplevt (inte för att jag har något emot det, men ni fattar förhoppningsvis vad jag menar) och man själv sitter där med känslan av att man är en skugga och bara är i vägen hela tiden är det inte så roligt. Tänk själva.
Nu varnar jag er! Känsliga läsare, sluta nu :)
Jo, jag vaknade med ont i mitt öra i morse. Hade en 5 mm töjning i, nu har jag fått byta, och antagligen hade jag bytat för fort för så fort jag vred på den kom värsta varberget och sedan blödde det. Länge. Det kommer fortfarande vätska och blod ut örat, och jag har bytat till en 4 mm. Stackars mitt öra. Och stackars mig som inte kommer ha rätt töjning i när jag börjar skolan. Inget ska gå som jag vill den här sommaren.
Kommentarer
Trackback