2009-08-15
(Under malmöfestivalen, skrivet på mobilen medan jag väntade på Markus Krunegård)
Så vad gör man när man sitter ensam och övergiven och väntar på en styck Markus Krunegård, åter igen längst fram i mitten? Man kollar på Brolle look-aliken, som tyvärr sitter gömd bakom en folkmassa just nu, smsar sin bror och gnäller över att man är ensam och oönskad för allt och alla. Nu ska något nytt band ut på scen och frågan är om jag verkligen har lust att resa mig upp... Svaret är ett klart nej. Min rumpa sover redan så bra. Kan glo på det dansande folket istället. Det är rätt trevligt egentligen. Festivalkänslan är nästan här på MF, det är bara ungdomarna som saknas. Men de är nere och ser på Veronica maggio, vilket jag också borde ha gjort. Miss Li med... Men ni känner kanske mig, det blir inte av om jag är själv. Istället sitter jag här, full av självömkan och är taskig mot bandet på scenen. Nu får jag snart akta mig så att jag inte blir reporteraktig. Men det är rätt skönt ändådet kommer naturligt för mig att sitta och säga nedlåtande saker om allt och alla. jag borde vara mästare på att starta rykten... Det är väl tur att jag inte gör sånt antar jag... Eller?
Nej, det är bra. jag är faktiskt den snällaste personen jag känner.
Nu kör någon sin egen typ av linedance framför mig haha- Illa. Jag känner mig redan missplacerad som det är. nu värker ryggen med, tycker att klockan kan bli tio snart, bara en timme och femtio minuter kvar... Har suttit här sedan fem så det går framåt. Och fortfarande är det ingen som vill se bob hund med mig. Taskigt det med. Allt är det. Speciellt att jag fick tillbringa natten i soffan för att jag visste att det skulle bli värre att sova i min säng (psykiskt).
Nu vill jag ha en öl och människor som pratar med mig, men eftersom jag inte kan få något av det så får jag luta huvudet tillbaka och lyssna på banjon som spelas varm...
Så vad gör man när man sitter ensam och övergiven och väntar på en styck Markus Krunegård, åter igen längst fram i mitten? Man kollar på Brolle look-aliken, som tyvärr sitter gömd bakom en folkmassa just nu, smsar sin bror och gnäller över att man är ensam och oönskad för allt och alla. Nu ska något nytt band ut på scen och frågan är om jag verkligen har lust att resa mig upp... Svaret är ett klart nej. Min rumpa sover redan så bra. Kan glo på det dansande folket istället. Det är rätt trevligt egentligen. Festivalkänslan är nästan här på MF, det är bara ungdomarna som saknas. Men de är nere och ser på Veronica maggio, vilket jag också borde ha gjort. Miss Li med... Men ni känner kanske mig, det blir inte av om jag är själv. Istället sitter jag här, full av självömkan och är taskig mot bandet på scenen. Nu får jag snart akta mig så att jag inte blir reporteraktig. Men det är rätt skönt ändådet kommer naturligt för mig att sitta och säga nedlåtande saker om allt och alla. jag borde vara mästare på att starta rykten... Det är väl tur att jag inte gör sånt antar jag... Eller?
Nej, det är bra. jag är faktiskt den snällaste personen jag känner.
Nu kör någon sin egen typ av linedance framför mig haha- Illa. Jag känner mig redan missplacerad som det är. nu värker ryggen med, tycker att klockan kan bli tio snart, bara en timme och femtio minuter kvar... Har suttit här sedan fem så det går framåt. Och fortfarande är det ingen som vill se bob hund med mig. Taskigt det med. Allt är det. Speciellt att jag fick tillbringa natten i soffan för att jag visste att det skulle bli värre att sova i min säng (psykiskt).
Nu vill jag ha en öl och människor som pratar med mig, men eftersom jag inte kan få något av det så får jag luta huvudet tillbaka och lyssna på banjon som spelas varm...
Kommentarer
Trackback